måndag, juni 26, 2006

Årsplanering

Nu har jag suttit och njutit i trädgården med en 2,8 och mått ganska bra. Idag körde jag nämnligen första träningspasset inför Stockholm Marathon - 2007! Det var väl snarast en sorts rehabträning, men jag ska inte trötta er med att lista upp mina skavanker.

Jag har tidigare nämnt att jag skulle bestämma mig för framtida motionsloppsäventyr efter Sthlm Marathon. Jag hade ju också någon ide om att resa runt till de stora loppen i t.ex. Berlin och London som en semester-kombo, men har insett att jag måste vara betydligt mer tränad än jag är nu för att det ska vara roligt.

Trots att det gick trögt i Sthlm Marathon tog jag några snabba beslut och redan två dagar efter loppet anmälde jag mig till följande lopp, som också är min årsplanering:

St Eriksloppet i Stockholm, halvmara

Första gången, målet är att komma en bit under 2:15 (alltså bättre än min bästa tid på Gbgvarvet). Annars mest tänkt som ett kvalitetspass inför

Lidingöloppet 30km terräng

Kunde inte låta bli. Dels är tiden från förra året rent av skamlig, och dels kommer svågern upp från Gbg, så det blir kul att i alla fall åka dit och hem tillsammans. Han lär slå mig med 30-40 minuter. Så är också stämningen runt Lidingöloppet toppen, riktigt trevligt arrangemang, men god uppslutning från dom boende. Målet är att slå förra årets tid som var 3:57.

Första loppet år 2007 blir

Göteborgsvarvet, halvmara

Trevligt lopp som börjar bli tradition i familjen, med många deltagare och trevlig middag hos syrran efteråt. Tredje gången för mig, och själva symbolen för mitt nya motionsloppsliv! Målet är att bättra årets tid, gärna under 2:10. (En vacker dag ska jag under 2 timmar!)

Och så förstås

Stockholm Marathon

Kan bara inte lämna den efter årets halvfiasko. Måste kunna komma ner runt 5:15 - 5:20. Och inte promenera halva loppet som i år.

Så ser det ut. Nu gäller det att komma ut och köra mycket terrängträning för att inte klappa ihop på Lidingö i år igen!

fredag, juni 09, 2006

Presentation

Jag är sedan någon dag tillbaka en ny medlem här i Bloggosfären IF. Det är kul att vara med här och jag är glad över att få vara med.

Jag tänkte att jag kanske skulle ta och skriva några rader om mig och kanske också lite om min löpning. Jag heter Anders, bor i Borås och är strax över 40 år gammal. Till vardags så pluggar jag på Högskolenivå, läser en hel del programmering. Bland alla de fritidsintressen jag har så återfinns löpningen.

Jag var en gång i tiden verkligen inne på det där med löpning. När jag var en så där 18-23 år gammal ungefär så tränade jag stenhårt och jag tävlade en del också. Tävlingarna bestod mest av lopp runt milen men det blev även en del längre, bland annat några halvmaratonlopp.

Ett krånglande knä satte sedan stopp för all träning. Trist att inte få springa tyckte jag då, men det fanns faktiskt en stor positiv sak med det trasiga knäet. Jag hade i flera år försökt att få slippa att göra lumpen. Bland annat hade jag sökt vapenfritjänst vid ett par tillfällen men alltid fått avslag. Nu med mitt krånglande knä så såg jag en chans till att få slippa undan, så jag pratade med min läkare på Borås Lasarett och han förstod vad jag menade och skulle skriva ett intyg åt mig. Några dagar senare så kom det ett intyg med posten och där stod det att jag mer eller mindre var helt handikappad. Enligt läkaren fick jag inte stå still allt för länge, inte gå några längre sträckor och definitivt inte bära någon tyngre packAning. Ett par månader senare så kom frisedeln i ett rekommenderat brev.

Men trots detta så var det trist att inte få springa. Cirka 10 år efter så tänkte jag att jag skulle försöka komma igång igen. Jag sprang några gånger och det gick väl rätt bra, men efter ett tag så tröttnade jag och det blev inte mycket med det.

För två år sedan så kom längtan tillbaka igen. Jag provade först och springa några gånger och insåg att det var så kul som jag mindes. Jag köpte in ett par bra skor och började träna riktigt flitigt under 2004. Nu i efterhand så har jag insett att jag troligen tränade allt för dåligt, i alla fall stundtals. Nöjde mig med att springa ett eller max två varv runt sjön som jag mer eller mindre har utanför huset jag bor i. Ett varv där är 1800 meter. Det blev inte mycket till träning med andra ord, hann knappt få upp flåset i kroppen innan jag var klar. Framåt senhösten (november har jag för mig) så började kroppen säga ifrån igen, dels knäet igen men även en hälsena krånglade.

Under 2005 så blev det inte många träningspass, intresset fanns där inte. Meningen var faktiskt att jag skulle fortsätta med 2004 års träning under 2005 och sedan ställa upp i Göteborgsvarvet under 2005. Så blev det inte, dock så lyckades jag flytta min anmälan från 2005 till 2006 och hade siktet inställd på årets lopp. Ställde inte upp i år heller, kom igång med träningen alldeles för sent och hade inte fått upp den nivå i kroppen som jag tror behövs för att ta sig varvet runt på en hyfsad tid.

Nu tränar jag dock flitigt och regelbundet samt målinriktat. Men trots det så tror jag inte att jag kommer att tävla något i framtiden. Att ställa upp i en tävling tilltalar mig inte längre. Jag nöjer mig med att tävla mot mig själv, att hela tiden förbättra min träning och uppnå bättre och bättre resultat.

Som det är nu så blir det fyra pass i veckan på ungefär 5000 kilometer åt gången. Jag kommer inom kort att försöka ta ett längre pass i veckan samt att jag skall också komma igång med att träna lite intervallträning. Det är något som jag verkligen tycker är tråkigt och trist men säkerligen väldigt nyttigt. Jag hoppas i alla fall att det kommer att ge några positiva resultat.

På återseende.

tisdag, juni 06, 2006

Skanör-Falsterbo

Såg att Åsa via Steffanie rekommenderade Eko1/2Maran i Skanör-Falsterbo. Länk hittas, som vanligt, i högermarginalen.

Finns även i 10km och 5km.

Blandade kommentarer

Göteborgsvarvet är ett mycket trevligt motionslopp. Ett stort minus dock för logistiken vid målet i Slottskogen. Lång kö för att få medalj, då man delvis står i en iskall dusch som man inte bett om att få. Och sedan minst en halvtimme för att lyckas tränga sig ut från Slottskogsvallen. Hur skulle en utrymning gå till vid fara?

En stor eloge till alla barn och ungdomar som hjälper till, speciellt vid Stockholm Marathon och Lidingöloppet. Ungdomar kan ju vara lite störiga och "off", men dessa exemplar är bara trevliga, vänliga och hjälpsamma. Än en gång: heder åt dessa barn och ungdomar, samt deras ledare och föräldrar som säkert föregått med gott exempel.

Jag får gåshud i hela kroppen när man blir omsprungen av ledaren i loppet, och alla, publik och deltagare, applåderar henne/honom oavsett varifrån dom kommer. En härlig känsla av gemenskap, att deltaga i något större än en själv.

Var är ni nu för tiden, varför hör ni aldrig av er? Det var alldeles för länge sen vi sågs. (Fritt efter Thomas Ledin.) Kära Blogg IF medlemmar: vad gör ni, vad har ni för mål? Är löparskorna lagda på hyllan? Skriv en rad här på bloggen, till er och vår inspiration.

Nya medlemmar/skribenter är också hjärtligt välkomna. Klicka på klubbmärket så får ni min e-mail adress. Kära Svåger Erland. Du borde definitivt komma ut ur garderoben och börja skriva för Blogg IF. (Jag dedikerade mitt första Gbgvarv till Svåger Erland, eftersom det var hans telefonsamtal som fick mig att snöra på mig löparskorna när det såg som mörkast ut.)

söndag, juni 04, 2006

Ladda om, sikta framåt

Våra samlade erfarenheter bygger det fundament varvid vi kan göra avstamp mot framtiden. Låt oss använda farten vi har under målskynket att ge oss den nödvändiga impulsen att fortsätta framåt. Titta upp, ställ in siktet och kör!

Sista datum för "normal" anmälan till utvalda lopp:

30/6 Tjejmilen
30/6 Lidigöloppet
3/8 St Eriksloppet
4/8 Midnattsloppet

Datumet för själva loppet ser ni i högermarginalen.
(Blogg IF tar inte ansvar för eventuella felaktigheter i denna lista.)

Maran, vilken mara...

Kortvarianten: Stockholm Marthon avklarat, medaljen hämtad.

Långvarianten: taktiken var att 1) springa första halvan på 2:30 för att sedan 2) ha hyfsade krafter kvar. Punkt 1 klaffade precis på minuten. Punkt 2 funkade inte alls. Jag var jättetrött redan efter 16-17 km. Andra varvet gick jag mest, med kortare inslag av jogg. Men i alla fall i mål på 5:37, dvs. under maxtid. Underbart att jogga dom sista metrarna på Stockholms Stadions mjuka löparbanor.

Framtiden: vila någon vecka. Sedan lutar det trots allt åt Lidingöloppet. Svågern kommer upp från Gbg och eftersom det mycket är han som inspirerat mig i min sena motionssatsning så vore det kul att ställa upp samtidigt. Förra årets tid på Lidingöloppet är som gjord att förbättras. Dock blir det ingen mer mara om jag inte är betydligt mer vältränad. Så, sorry Berlin, maybe next year!

lördag, juni 03, 2006

Klart för start

Några timmar kvar till min marathonpremiär. Kroppen har protesterat lite under veckan och jag har känning av en klämd nerv i vänstra höften. Men jag har givit mig själv klartecken för start. Ibland är det mer knoppen än kroppen som krånglar.

Vid nummerlappsutelningen fick jag ett litet reklamblad om E4-loppet i Uppsala den 15 september 2007. Hel- och halvmara. Kanske värt att hålla ögonen på. (Fast det måste vara många anmälda för att en snigel som jag ska ha kul. Springa ensam kan jag göra utan att betala för det.)