måndag, maj 29, 2006

Förkylt?

Känner hur förkylningen satt sina klor i min kropp, och sakta, sakta klämmer åt. Fem dagar före marathondebuten. Panik på rullband är en sommarbris jämfört med paniken som jag känner nu. Kanske en god nattsömn och dubbel C-vitamindos kan klara skivan. Spännande att vakna i morgon...

söndag, maj 28, 2006

Finputsning

Åkte ut tidigt imorse till Lidingö och körde dom första 7 km i lugnt tempo som uppmjukning inför Sthlm Marathon som går på lördag. Första gången för i år. Alltid lika skönt, fågelsång, naturlukt, ekorrar och ett och annat rådjur. Vet inte om det blir lidingöloppet i år, men jag kommer att åka ut fler gånger för att morgonträna där, det är helt klart. Kanonstart på dagen.

Nu är det bara en fartlek kvar innan min marathonpremiär.

måndag, maj 15, 2006

Göteborgsvarvet

Yess! Varvet gick över förväntan. Trots mycket dåliga förberedelser slog jag pers med två minuter! Perfekta väderförhållanden gjorde nog sitt till. Ett mycket trevligt lopp som börjar bli tradition i familjen.

Nu gäller det att ladda om inför Sthlm Marathon. Första maran för mig, och en vattendelare i mitt löparliv. Ett par veckor efter loppet tar jag beslut om jag ska satsa på fler marathon, om det blir något Lidingölopp i år och så vidare. Gbg varvet står dock fast även nästa år.

Någon mer här som ska springa Stockholm marathon? Pastaparty, anyone?

söndag, maj 14, 2006

äntligen!!

yes! Finally my foot is ok! A slight fracture has kept me off of it for nearly two months and the sunny weather has been calling my name! I have longed to run and now I can again!! (Can you tell I am excited!) I think the toughest part will be taking it easy and not trying to do too much at once. Now that I have moved near my favorite running path, the sun and the river make me long to run. The trail, however, is about 25k and may not be the best way to break in my foot!

fredag, maj 05, 2006

Panik på rullband

När jag talade med morsan för ett tag sedan insåg jag plötsligt att det bara var tre veckor kvar till Gbgvarvet (och bara sex till Sthlm Marathon). (Det är skilnad på att veta och att inse...)

Så det var bara att masa sig ut på gatorna igen. Nu är jag på resande fot, och det går inte att springa utanför hotellet där jag bor. Enda lösningen: rullband. Målet var ju tidigare att radikalt förbättra förra årets resultat, det målet är glömt och begravet för länge sedan. Så nu är målet att få medaljen med hem, utan att vara allt för stukad, så att jag ska kunna träna ett par veckor till inför min Sthlm Marathonpremiär. Och där är målet (liksom Steffanie förra året) 5:59:59.

Problemet är att man inte klarar hur höga träningsdoser som helst. Mina ben tar stryk, med multipla beninflamationer som följd. Så nu gäller det att hitta den optimala balansen: mesta möjliga träning till minsta möjliga kroppsslitage.

Vi syns i Slottskogen. Eller...?

Andra bloggar om: ,