Maran, vilken mara...

Kortvarianten: Stockholm Marthon avklarat, medaljen hämtad.

Långvarianten: taktiken var att 1) springa första halvan på 2:30 för att sedan 2) ha hyfsade krafter kvar. Punkt 1 klaffade precis på minuten. Punkt 2 funkade inte alls. Jag var jättetrött redan efter 16-17 km. Andra varvet gick jag mest, med kortare inslag av jogg. Men i alla fall i mål på 5:37, dvs. under maxtid. Underbart att jogga dom sista metrarna på Stockholms Stadions mjuka löparbanor.

Framtiden: vila någon vecka. Sedan lutar det trots allt åt Lidingöloppet. Svågern kommer upp från Gbg och eftersom det mycket är han som inspirerat mig i min sena motionssatsning så vore det kul att ställa upp samtidigt. Förra årets tid på Lidingöloppet är som gjord att förbättras. Dock blir det ingen mer mara om jag inte är betydligt mer vältränad. Så, sorry Berlin, maybe next year!