Panik på rullband

När jag talade med morsan för ett tag sedan insåg jag plötsligt att det bara var tre veckor kvar till Gbgvarvet (och bara sex till Sthlm Marathon). (Det är skilnad på att veta och att inse...)

Så det var bara att masa sig ut på gatorna igen. Nu är jag på resande fot, och det går inte att springa utanför hotellet där jag bor. Enda lösningen: rullband. Målet var ju tidigare att radikalt förbättra förra årets resultat, det målet är glömt och begravet för länge sedan. Så nu är målet att få medaljen med hem, utan att vara allt för stukad, så att jag ska kunna träna ett par veckor till inför min Sthlm Marathonpremiär. Och där är målet (liksom Steffanie förra året) 5:59:59.

Problemet är att man inte klarar hur höga träningsdoser som helst. Mina ben tar stryk, med multipla beninflamationer som följd. Så nu gäller det att hitta den optimala balansen: mesta möjliga träning till minsta möjliga kroppsslitage.

Vi syns i Slottskogen. Eller...?

Andra bloggar om: Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon