Jag led lite av PLSS (Post Lidingö Stress Syndrome) i förra veckan. Seg i kropp, tanke och själ. Hur gör män som behöver en kick? Jo, vi går back-to-basics: teknikprylar.
Jag köpte i.o.f.s. pulsklockan före Lidingöloppet, men hade inte prövat pulsfunktionen förut. Klockan jag köpt är en SportsInstrument Pro9, från
Maxpuls . Jag fick tipset från
Sadsmile , om jag inte minns fel. Jag tycker att Pro9 har en hyfsad relation mellan pris och prestanda. En grej som jag ville ha var möjligheten att ta många mellantider. Dubbla timers är också bra. Än så länge är jag mycket nöjd med klockan, och köpet från Maxpuls fungerade utan problem.
Jag har tränat flitigt och regelbundet sedan april i år, ibland upp till 40km i veckan. Ändå har jag inte gått ner ett endaste kilo i vikt. Utstrålar fortfarande en ofrivillig pondus (om man med pondus menar en rejäl kagge (i stället för six-pack) på magen). Nu har jag läst att man bränner mest fett mellan kanske 50% och 70% av maxpulsen. (Och som det kommer att visa sig i framtida inlägg ligger jag bra mycket högre än 70% när jag springer.)
Alltså gjorde jag en test med vår motionscykel. Jag körde medvetet med en låg belastning. Resultatet blev det här:
Staplarna: belastning på cykeln (jag kör med samma varvtal hela tiden) projicerat på den högra y-axeln.
Gul linje: medelpuls inom varje 5minuters intervall, projicerat på den vänstra y-axeln.
Röda linjer: 60% respektive 70% av maxpuls (där jag vill ligga).
Slutsats: jag kommer att använda cykeln kanske en gång i veckan för att bränna fett. Jag måste öka belastningen en del för att komma upp i önskat pulsintervall. Väl uppe i rätt pulsintervall kan tiden komma att utökas från 60min till kanske 120 min.
Den verkliga slutsatsen: När motivationen sviktar gäller det att ta till alla knep för att hålla igång. Allt för att få njuta frukterna av allt slit på Slottskogsvallen och Stockholms Stadion i vår.