onsdag, juli 06, 2005

Äntligen träningsvärk!

I torsdags tog jag mig äntligen ut i träningsspåret igen, inspirerad av det som hände i Stockholm.

12.2 km blev det då (jag springer "alltid" på bilväg för att kunna mäta sträckan efteråt) och tiden blev hyggliga 1.18.37 timmar. Detta träningspass skrev jag om på min egen blogg Klocklös. (Läs här)

Nog för att jag spelar fotboll en-två timmar i veckan men när träningsvärken aldrig infann sig varken på fredagen eller lördagen blev jag förvånad.

I måndags gav jag mig ut på min blivande (?) traditionella sprintsträcka på 4.4 km. Det var bara tredje gången jag sprang rundan, men jag tyckte jag hade bra fart hela vägen och de 21.09 min som jag sprang i mål på var pers med 40 sek.

Som ni märker är jag en statistiknörd även när det gäller mitt springande.

Måndag blev tisdag och fortfarande kände jag inte av någon träningsvärk, trots urladdningen dagen innan.

Idag kom den så äntligen! Men det krävdes ett nytt träningspass, den här gången på 7.8 km.

Inledningen på rundan är samma som 4.4 km-rundan och jämfört med måndagens pass så inledde jag ganska långsamt. Trots det låg jag efter ungefär halva sträckan 1½ under tidigare pers. (Detta ska dock tas med en nypa salt eftersom jag bara tagit mellantid under den här rundan vid ett tidigare tillfälle.)

Trots att jag inte tyckte att jag hållit särskilt hög fart började jag snart bli ganska trött och tappade under tio minuters löpning nästan en minut av mitt försprång mot perset. Men eftersom jag då bara hade lite drygt tio minuter hem så bestämde jag mig för att försöka hålla bra fart mellan två mellantider för att se om jag återigen skulle lyckas dra ifrån eller åtminstone inte tappa för mycket fart.

Det gick bra. Tiden mellan mellantiderna var 4.00 min mot 4.10 vid rekordpasseringen. Sen gav jag järnet sista sju minuterna hem och kom under trekvart med fyra sekunder.

Rekordnoteringen på min 7.8 km-runda blev alltså 44.56 min.

Och nu, en timme efter hemkomsten känner jag träningsvärk i mina vader! Tjiho! :)

4 Comments:

Blogger BGAN said...

Kör också helst på sträckor som jag vet hur långa dom är för att kunna mäta tiden mer exakt. Och känna hur man blir bättre. Det är dock ibland lite kontraproduktivt eftersom man lätt tappar motiveringen när man står stilla eller t.o.m. går bakåt. Jag måste jobba hårdare med mitt psyke i det avseendet och inse att man inte behöver slå rekord varje dag. En sak som hjälper mig är att köra sk fartlek, då man bara springer runt lite på måfå, spurtar här och där när man känner föpr det. Dels slipper man tidspressen, och sedan tror jag att man kan ta ut sig lite mer, eftersom man inte behöver känna rädsla för att bli för trött.

9:36 fm  
Blogger Jebo said...

Även jag är i perioder tokig vad det gäller tider och sträckor. Och även jag upplever en viss trötthet när man inte rör sig frammåt. Jag har då provat en "klockfri" vecka. En hel vecka utan att kolla tiden vilket ger en skönt avkoppling och dessutom brukar innebära att nästkommande veckor bra mycket snabbare.

10:48 fm  
Anonymous zenegra said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

11:46 em  
Blogger Mats - Klocklös said...

Tack för era kommentarer.

När jag märker att jag inte kommer nån vart tidsmässigt så letar jag helt enkelt upp en ny runda att springa. Fartlek och annat utan klocka verkar inte funka för mig. I löparspåret är jag m.a.o inte klocklös. :)

6:08 em  

Skicka en kommentar

<< Home